Efter en välbehövlig semester är jag tillbaka igen... och huset är finare än någonsin.

Hej.

Det känns bra att vara tillbaka vid bloggandet igen efter ett långt uppehåll.

Energin tog slut för ganska precis en månad sedan. Fast visst är det så, att man orkar precis så mycket som man behöver. När vi påbörjade semestern för en månad sedan var åtminstone jag helt slut på ork, kraft, positivitet, och tristast av allt glädje. Jag kände att det här bygget var inget som jag valt, jag blev med det. Minsta småsak som gick mig emot var ett bevis på missflyt. Jag började gråta när någon höjde rösten åt mig och jag drömde om att det skulle träda in en "vuxen" som kunde ta ansvar. När fönstren kom på plats ringde jag till Christian mitt i natten och grät , för de var inte som jag tänkt mig dem. Christian, och vår gode vän Rob, gjorde allt för att trösta och stötta. Min storasyster Mia som var på plats för att fira min födelsedag tog befälet över fest och allt. Caroline stöttade för fullt.

Nu känns det annorlunda. Jag har jag varit ledig, solat och badat, och haft det bra. Jag har varit med mina fina barn och min fantastiske man. Jag har fyllt 40 år och blivit lite klokare, och kanske kanske lite vackrare.

Kanske var vändpunkten då min kära granne Lisa sa till mig att "-Jag vet inte vad definitionen för deprimerad är, men du är kanske där." Jag blev arg, upprörd och sårad. Och jag blev arg, upprörd och sårad. Och arg. Men det var faktiskt ´just det som fick mig att inse att tempot vi hållit det senaste året varit oroväckande högt. Och att det hade ett dyrt pris.

Tack Lisa, för att du gjorde mig uppmärksam på hur jag mådde. Jag kanske var den sista att inse, men jag är glad att du hjälpte mig på traven. Nu har vi haft semester i en månad och jag börjar känna mig lite grann som vanligt igen. Visst gråter jag fortfarande för det som hände i Norge och det som är känslofullt och sorgligt, men jag skrattar också åt det som är roligt och härligt. Och det känns så skönt.

Det finns många saker som är just roliga och härliga. Budova är ett exempel. Än en gång har vi fått bekräftat att vi gjort ett bra val. Vi hade kommit överens med dem om att bygga två täta balkonger. Exakt hur täta, eller vilket materialval det innebar, hade vi inte specat. Budova valde att lägga falsad plåt under trätrallen för att det skulle bli riktigt bra. Trots att de kunnat göra ett billigare val. Det tog en vecka extra. Än en gång har de visat oss att de är lika måna som vi att bygga ett bra hus. En annan sak som vi gläds åt, är att den familj som vi köpte huset av sträckt ut sin hand och vill vara med och ta en del av ansvaret. Och så är vi också så fantastiskt glada över alla våra fina vänner. Tack alla ni som tog er hit och firade våra födelsedagar. Tack alla ni som försökte, men inte fick till det. Tack alla ni som skickade grattishälsningar. Tack alla ni som bjudit oss på middag, som stöttat med glada tillrop och som trott på oss. Ni har gjort stor skillnad.

Nu är vi (ganska) starka igen och ser fram att tillsammans med Budova bygga klart Stora Lotshuset, så att vi kan flytta in till Kajsas födelsedag i slutet av november. Det ska bli så roligt att se vårt drömhus ta form. Lite till. Vi är nästan där.