Skoter

Nu ligger isen på Stora Värtan. Det är en robust, skottad och framför allt kontrollerad is. Det känns så tryggt. Tack ni fina grannar som varit ute och borrat, plogat och satt upp granruskor. Det innebär att vi andra kan sparka på för fulla muggar. Där isen är plogad går det riktigt fort med spark.

När jag skulle busköra med skotern i söndags "pangade" det om den. Det lät inte alls bra, så jag lät den stå. Efter lite konsultation med Fredrik Laurin kom vi fram till att jag förmodligen behöver byta tändstift. Så nu har jag med Anna Laurins hjälp tagit reda på hur man gör, och vilka tändstift jag ska köpa. I morse beställde jag dem på Mekonomen. Ikväll ska jag meka skoter :-). Sen kan jag ta skotern till jobbet på mornarna.

Vi har ett annat bekymmer just nu. Det är båten Granat, som kör på uppdrag av Vattenfall, och bryter sönder isen runt Storholmen. Den kan bryta upp till en halvmeter is och den ska hålla på så i flera veckor. Som ni förstår är detta inte så uppskattat hos Storholmarna. Vi är oroliga för hur den kan påverka isen vi går på. men vi är också oroliga för alla de hundratal skridskoåkare som inte vet om att isen är dålig just där. Det är stor risk att någon går igenom, och då får vi bara hålla tummarna för att allt går bra.

Uppspänning och uppsättning av tavlor

När vi var i Thailand alldeles före jul investerade vi i några väldigt vackra oljemålningar. Christian var kanske inte helt nöjd med beslutet att köpa med delarna till själva träramen också. Jag tänkte att annars skulle det kanske inte bli av att vi spände up tavlorna. Men det blev Christian som fick bära pinnanrna som var för långa att packa i resväskan. De stack upp några decimeter ur hans ryggsäck och vart han än gick tittade folk lite surt på honom. I varenda säkerhetskontroll diskuterades hans pinnar med både säkerhetsvakter och chefer. Vi andra tyckte det var väldigt roligt och kallade dem för "Christians pinnar".

Nu var det iallafall dags att spänna upp tavlorna på sina ramar. Vi fick låna en häftpistol av Fredrik Laurin eftersom vi inte hade några klamrar till vår. Dessutom var hans lite kraftigare. Vi la ut dem på matbordet och alla vill vara med. Vi spikade och spände och gjorde fel och gjorde om och gjorde rätt. Till slut var vi klara.

Såhär fint blev det: Jag lyckas inte lägga upp några bilder. Försöker snart igen.

swisch swisch...

Ja, nu är vi nog inne i ett stim. Saker och ting löser sig och bitar faller på plats. Det har vi inte varit bortskämda med på ett tag, så vi njuter som bara den.

Jag gick på grund med båten strax före jul. Skulle vara snäll och köra en granne hem. Fastän hon flera gånger erbjöd sig att åka med till vår brygga envisades jag med att släppa av henne på hennes egna. Ville väl vara snäll och allt sånt där. Så gick det som det gick också. Dunk dunk lät det när båten smällde i några stora stenar på havets botten. Efter det varvade motorn ur så fort jag körde snabbt. Vår hjälte och vän Svenne Larsson konstaterade över telefonen att det lät som om slirskyddet i propellen hade gått sönder. Vi skulle prova att byta propeller. Det gjorde vi. Och det fungerade. Vi passade även på att byta tampar på båten. Så nu är den både snygg och fungerar.

Och jag slapp parkeringsböter igår. Jag hade glömt pluppen som öppnar garaget på jobbet i andra bilen och parkerat på gatan under förmiddagen. Jag kom ut med en plupp som jag lånat av Mattias, men var kanske någon minut sen. Då ser jag hur parkeringsvakten står och tittar på min bil. Jag springer fram, medan vakten går vidare till nästa bil, och kör fort som tusan därifrån.

Jag tror att 2013 blir ett swischigt år. Jag håller tummarna för det.

Det går att elda

Jippiiieeeee, det går att elda i kakeugnen. Jippiiiiee, det går att elda i vedspisen. Jippiiieeee, det går att elda i bägge samtidigt. Precis som vi hade tänkt oss.

När vi eldat ett tag började det lukta lite bränt från luckan på kakelugnen. Det var det som skulle brännas bort första gången man eldade i ugnen. Det hade inte skett förrän nu, då kakelugnen aldrig blivit riktigt varm förut.

Nu är vi klara med vårt hus. Så är det. Vi är klara med vårt hus nu. Mmmmmmmmm.

Skräp i kanalen

Vi skulle haft Boten Anna här som röjt upp i våra kanaler, så hade vi sluppit ettochetthalvt år av bekymmer och tandagnisslan. Kakelugnen var ansluten till rätt kanal, men det låg kvar skräp i skorstenskanalen. När Johan bilade upp ett hål i skorstenen kunde han plocka bort murbruk och skräp som låg i vägen för röken. Nu ligger det rökpatroner i både kakelugn och vedspis och röken verkar ta rätt väg ut genom skorstenen.

Nästa steg är att provelda med ved. Fungerar det då också, är det bara att mura igen hålet, putsa och återställa. Och sen ska vi elda. Elda, elda, elda och elda. Oj vad vi ska elda. Vi har ett helt års eldande att hämta igen.

Snart ska jag känna mig glad för att det är ordnat. Om det är ordnat. Ett litet tag till ska jag först känna mig frustrerad över att det behövde dröja så här länge innan vi kunde börja använda våra eldstäder som vi betalt 250 000 kronor för.

Ljudet av en bilmaskin i huset

Nog hade jag hoppats slippa höra ljudet av en bilmaskin i huset på ett tag. Så blev det dock inte.

Johan och Mats från Interidé är här för att få ordning på våra eldstäder. Efter flera timmar sökande och funderande kom de fram till att kakelugnen torde vara ansluten till fel kanal. Nu bilar de därför upp vår fint putsade och målade skortensstick. Jag sitter på övervåningen och har lagomt ont i magen. De har dock lovat att ta fullt ansvar och återställa allt i bra skick igen, och Johan är en man som står för det han säger.

Chriatian och barnen är i Järvsö och åker skidor. Christian ringer titt som tätt och frågar hur det går. Nu ska jag försöka jobba lite. Jag skriver ett nytt inlägg lite senare och berättar hur det går.

2013. Ett Nytt År.

2013 Ett Nytt År

Ok, såhär i efterhand, 2012 var ändå ett hyfsat år. Det började helt katastrofal, men slutade riktigt bra. Det första halvåret präglades av ont i magen, stress, förtvivlan och krig med Trygg Hansa. När försäkringsjätten äntligen tagit sitt ansvar och hjälp oss att lägga ett nytt golv i huset, började krafterna att återvända. Förvånandsvärt sakta kan jag tycka, men ändå. De kom tillbaka. Två decemberveckor i Thailand gjorde susen. Resan var en present från världens bästa svärföräldrar. Vi surfade, snorklade, badade och red på elefanter. Och nästan inga tider att passa. Och var tillsammans hela tiden. Magiskt bra.

Årets allra sista dag firade vi med goda vänner som vi inte sett på ett bra tag. Härligt.

Under 2013 ska vi
* få ordning på våra eldstäder så att de äntligen ska gå att elda i.
* riva ett hus
* göra klart bastun
* få ordning på trädgården
* sjösätta otrygghansa.com
* börja umgås med våra vänner igen

Och vi känner oss starka och glada. 2013 kommer bli ett bra år.