Japp. Nu flyttar vi in. Igen.

Vet inte om jag ska skratta, gråta, sjunga eller skrika. Därför försöker jag att bara njuta. Det kändes så otroligt skönt att flytta in möblerna i huset igen, efter den sista månadens golvrenovering. Vi hann omprioritera och tänka efter, så en del av möblerna har fått byta plats med varandra. I Whiskeyrummet står just nu bara två Laminofåtöljer och en tom bokhylla. Med det gör ingenting. För det är ju färdigbyggt. Och jag kan bestämma själv.

Golvet blev väldigt fint. Vet inte om vi är mest nöjd över att det blev så fint, eller att det är klart. Men det spelar inte så stor roll. Båda sakerna känns fantastiskt lyxigt.

Vi har fått trädäcket utomhus klart, också. Det är ett jättestort trädäck på 175 m2 som bjuder på massor av möjligheter. Vi hade siktat på att ha det klart till midsommar, och det fick vi också. Förutom en låda som blev rätt klumpig och ful, är vi så nöjda. Helnöjda. Verkligen.

Vi har en soffplats under tak där vi kan sitta och njuta av kvällssolen. Det är Iderings gamla soffa, som blev över när de byggde sina fina väggfasta sängar. Vi behöver ett litet svart soffbord som passar till. Hojta om du har ett över. På en annan del av trädäcket kan vi spela basket (korgen är för övrigt också Iderings), fotboll, volleyboll eller innebandy. Vår multisportarena. Helt enkelt.

Vi har gott om plats för matbord också. Flera stycken på rad, om vi vill. Och det ville vi på midsommarafton. Det känns bra att vi har flera uppsättningar av trädgårdsmöbler som kan matchas med varandra, eller köras var och en för sig. Om vi en dag förverkligar vår idé om Bed’n Breakfast, har vi möblerna för det.

Intill ett av husets hörn har vi ställt mina två solstolar, som vi släpar fram när det blir sol. Framför huset står två frukoststolar dit man kan dra sig undan med sin frukostbricka och en tidning. Alldeles intill dem har jag ställt barnens cyklar. Så att de ska står under tak och nära till hands. Vi får nog bygga ett cykelställ med tak någonstans, för de känns inte som om de passar in på verandan riktigt.

Framför cyklarna finns en härligt solig plats för alla kryddor och växter i kruka. Jag har inte ställt dit dem ännu, men ska försöka göra det ikväll.

Kom gärna förbi på en basketmatch, eller bara en drink.

Jiiihaaaa. Nu löser det sig.

Idag har vi fått besked från Trygg Hansa att de har godkänt Budovas offert för att återställa huset samt kommer ersätta oss för för våra kostnader i samband med vattenskadan.

Om jag vore en idrottsstjärna skulle jag absolut fått svara på frågan: Hur känns det nu? Och vet ni? Det känns fanstastiskt bra. Nu kan vi börja leva igen. Vi kommer snart ha ett färdigt hus igen. Vi kommer ha tid och ork att vara med våra barn. Och kanske träffa lite vänner igen. Vi kommer kunna vakna på helgen och tänka: Vad ska vi hitta på idag?

Visst är det fantastiskt?

Nästa steg är att Budova sätter igång med renoveringen. De börjar med att riva ut det sista golvet i vardagsrummet, sedan går vi framåt igen. Det är första gången på länge som vi går framåt igen. Till midsommar kommer Stora Lotshuset vara klart. Igen.

Detta är en lycklig dag i vår familj. Jag känner på mig att det kommer bli fler sådana i framtiden. Vi får se till att det blir det.

Vågar vi tro på en lösning?

Kvällssolen har hittat runt träden in i sovrummet.

Nu har frågan retts ut och vårt byggbolag tar ansvar för vattenskadan, tillsammans med sitt försäkringsbolag. Vi har fått beskedet att inkomma med våra kostnader, och byggbolaget håller på och räknar fram en offert vad det kostar att återställa huset till det skick det var innan den första vattenskadan den 17 december.

Jag önskar att jag kunde ta in det, och glädjas åt beskedet. Jag önskar att jag kunde jubla och skrika att NU ORDNAR DET SIG! Äntligen!

Men jag har så svårt för det. Jag har rustat för krig så länge, att det är det jag kan. Jag vågar inte tro på att det ska lösa sig. Jag är för rädd för att bli besviken. Igen.

Min grundläggande inställning var tidigare att jag kan känna mig trygg, jag som är Rätt Försäkrad, och det upp över öronen. Jag ville absolut inte missbruka mitt försäkringsskydd genom att fuska eller anmäla småskador som jag klarar av att lösa själv. Jag spar det utrymmet till om det mot förmodan skulle hända något stort någon dag. Jag är en person som betalar min skatt och känner mig stolt över att jag bidrar med mer än de flesta i vårt samhälle, till skolor och sjukvård. Det känns fint.

Den inställningen har stukats rejält under hela processen. När vi verkligen behövde hjälp fick vi kalla handen och ett tydligt avståndstagande. Första gången var det för tre år sedan, när den Envisa Trädgnagaren som hade ätit upp hela vårt hus och som tydligen inte innefattades i någon av alla våra bas och tilläggsförsäkringar. Sen var det en försäljning av ytterligare onödiga försäkringar som lurades på oss i vår desperation och nu denna gång gällde först varken vår eller byggbolagets försäkring när det rann in ett par hundra liter vatten i vårt nybyggda hus. Det var alltid någon annans ansvar. Vårt, eller helt enkelt Någon Annans. Vems ansvar det var, behövde man inte ens berätta. Det räckte med att det var Någon Annans. Och det är tydligen helt OK, rent skaderegleringsmässigt. Nu tänker jag att försäkring, det är inget som vi behöver. Det kommer ändå inte att skydda mig. Sådant som det kan skydda mig mot, är sånt som jag klarar av själv.

Jag vill få tillbaka min tilltro till systemet så att jag kan fortsätta känna mig trygg med mina försäkringar. Jag vill inte bli någon som fuskar och påstår att jag har tappat något mycket finare än jag egentligen har gjort, för att få ut ett reellt värde av mina försäkringsinvesteringar. Jag vill inte sko mig på någon annans bekostnad. Jag vill göra rätt för mig och dela med mig av det som är mitt till de som har mindre. Men då vill jag också känna att det finns någon som hjälper mig när jag verkligen behöver det.

Kan det vara så att det kanske löser sig för oss nu? Jag hoppas det. Så himla mycket.

Jag vill få klart vårt hus och lägga denna enorma sorg och oro bakom mig. Jag vill gå vidare med livet igen, och ha ork och kraft över att känna mig glad. Det var så länge sedan att jag knappt minns hur den känslan kändes. Men jag vill dit igen. Kan det vara så att vi nu tar första stegen i den riktingen? Jag hoppas verkligen det. Ensam är kanske stark, men det är så mycket roligare att vara fler i båten.

Så välkomna ombord TryggHansa. Nu ror vi det här i hamn.

Från Trygg till Otrygg

Hej!
Tack alla ni som stöttar och peppar efter det som hänt oss. Även om det är tråkigt så är det även spännande att höra alla liknande berättelser om era erfarenheter med försäkringsbolag och särskilt trygghansa. Så spännande att vi nu börjat samla på dem och kanske kan göra det till en inspirationssamling för fler att ta del av så att andra inte faller i samma fällor.

Vi har nu reggat ett antal domäner och sociala medier kring "otrygghansa" där vi tänkte förmedla våra och era upplevelser framöver. Koncepet är bara i sin linda ännu men vi meddelar er på bred front när vi aktiverar samlingarna. Fortsätt att skicka in era berättelser gärna med bilder och film till otrygghansa@gmail.com. Vi drar snart igång informationskampanjen.

Ha en go helg i snörusket.

Förberedande trädgårdsröj

Eftersom det står tråkigt stilla på golvfronten här hemma, får vi koncentrera oss på det som vi kan göra något åt. I måndags gjorde vi därför ett tokryck i trädgården. Eller vi och vi, förresten. Det var Christian som stod för tokryckandet, själv har jag åkt på influensan och gick mest och småplockade och eldade. Men fint blev det.

Christian har tömt vedförrådet intill gamla huset och gjort om det till ett skoterförråd. Med hjälp av Patrik Arn Wirén, Pelle Kedland och StålSvenne fick vi både skotern och släpet på plats i sitt nya "garage". Veden klyvde han och staplade inne i vårt gamla hus. Runtomkring krattade han och piffade. Nu är det det finaste stället i hela trädgården.

Nu är det dags för finplanering av trädgården. Vi har alla våra önskemål. Amanda och Kajsa vill ha fotbollsplan, klättermöjligheter, masor av smultron och en kulle. Jag vill ha mycket blommor och stora trädäck. Christian vill ha vackra murar och terasser. Vi alla vill ha en bastu och shyssta brygghängsmöjligheter. Det är Christian som är chefsdesigner och projektledare då han har ett förflutet i branchen.

Vi måste ha en plan klar tills om en månad då svärföräldrarna kommer upp för att hjälpa oss. Svärfar Ulf som är agronom och har ett stort odlarintresse brukar driva upp plantor under sin odlarlampa. För något år sedan drev han upp 80 st smultronplantor till oss. Svärmor Bitte är lika duktig och ambitiös hon. Så jag räknar med några smärre underverk den helgen. Och underverk, det behövs verkligen. För just nu består trädgården av lera, högar och sten.

Vi väntar och väntar...



Det är tråkigt att vänta. Jag lånade denna bilden från chrizzg.blogg.se



Det har gått nästan 6 veckor sedan vår senaste vattenläcka. Vi väntar fortfarande på att försäkringsbolagen ska återkomma till oss. Nu vet vi vad läckan orsakades av, att det går att åtgärda och vi har tagit in en oberoende besiktningsman från SBR som lämnat en skaderapport. Precis det som försäkringsbolaget sagt till att vi måste göra. Ändå får vi inget besked om hur det ska bli.

Nu börjar jag misströsta. Jag har bestämt mig för att åka till Ikea och köpa mattor för jag är så trött på att strumporna går sönder och att ha det så omysigt hemma. Jag vill bygga klart huset och göra fint på riktigt. Jag vill hänga upp tavlor, piffa med blommor och tända ljus… allt enligt den målbild jag har haft i huvudet sedan vi påbörjade bygget. Kanske är det våren som får mig att känna så här, kanske är det bara det att jag är lite starkare och orkar lite mer nu.

Så kom igen nu alla inblandade. Det är dags att hjälpa oss nu. Vi har väntat länge nog.

Trögeldat

Vi har sedan vi flyttat in i huset haft svårt att elda i eldstäderna på nedervåningen. Det går inte att tända i kakelugnen utan att det ryker in alldeles förskräckligt. Värst är det när vi försöker elda i både kakelugnen och vedspisen samtidigt. Det går heller inte att sätta på spisfläkten samtidigt som man eldar, för då kommer all rök ut genom luckor och spjäll.

Igår hade vi därför Interidé på besök, vi har haft ganska många turer med dem som vi säkert kommer berätta mer om senare. De hade med sig egen ved och egna tändpåsar för att vara säkra på att det inte hängde på veden. Visst fanns det ett uns av tillfredsställelse när vi kunde konstatera att det inte berodde på veden, tändpåsarna eller oss. Speciellt att det inte berodde på oss. Det rök in lika mycket trots att dessa proffseldare har örnkoll på läget, eller borde ha.

Nästa steg är att Interidé ska återkomma med förslag på lösning. Det känns ju som det skulle vara roligt om vi kunde använda våra fina eldstäder utan att vi blir rökgasförgiftade varje gång vi tänder på. Vi är inte helt lyckliga med deras spontana lösning vilket skulle innebära en rökgasfläkt. En komplett lösning med skorsten och tre eldstäder för nästan en kvarts miljon skulle man gärna vilja att den fungerar mekaniskt...

Vi har tänt en brasa i kakelugnen. Röken sipprar ut överallt

I vedspisen bolmar det också, trots att spjället är stängt

Mellan kaklet och kärnan kommer rök ut

Och i spjället i hallen forsar röken ut också

Mysteriet har fått en lösning

Nyckeln till lösningen. En värmekamera som kunde identifiera var vattnet kom ifrån. 

Åhhhhhh, ni anar inte hur skönt det är att få en förklaring till varför det strömmat in vatten i vårt älskade hus.Gårdagen började som en mardröm. Christian väckte mig klockan 5 på morgonen, med ett: -"Johanna, kom med här." Det enda jag kom på att säga var -"Rinner det vatten igen?" Och det gjorde det naturligtvis. 

Christian hade gått upp tidigt för att ta 6-tåget till Göteborg då han upptäckte vattnet på köksgolvet. Denna gång kunde vi torka upp vattnet, eftersom det inte fanns något trägolv i vägen. Vi torkade och torkade kallt och brunfärgat vatten med handdukar. Vattnet kastade vi ut i skogen, eftersom vi inte kunde vara alldeles säkra på att det inte var avloppet som var orsaken. Ungefär 250 liter räknade vi ihop att vi torkade upp och kastade ut.

Magnus, vår fina hjälte och Kvalitetsansvarige Magnus, kom och hjälpte oss. Han ringde direkt på morgonen och sa: -"Jag kommer." Klockan 9.00 var han på plats med värmekamera och fast besluten att hitta felorsaken. Han kunde se att det var 2-gradigt vatten som läckte in, och därmes uteslöt han tilloppsvattnet som kom in till huset som höll en tempratur på ca 7 grader. På samma sätt kunde han anta att det inte var direkt regnvatten, eftersom det var varmare än 2 grader utomhus. Han kunde med hjälp av värmekameran hitta var någonstans i huset som vattnet strömmade in. Det var i köket, ca en meter från hörnet på den nordvästra sidan.

Arkivbilden som öppnade ögonen för problemet. 

Vi gick tillbaka och tittade på bilderna i denna blogg från före och under gjutning av bottenplattan. http://storalotshuset.blogspot.com/2011/05/i-vantan-pa-betongen.html När Magnus såg bilden som visade plattan innan gjutning sa han direkt. -"Där är det! Det är det röret som tar in vattnet. Vi måste öppna väggen och titta." Christian och jag som har en enorm respekt för att börja riva i ett alldeles nybyggt hus som dessutom är vårt, frågade Magnus om vi verkligen skulle göra det. Skulle vi inte titta på lite fler bilder och kanske ritningen för att kunna vara mer säkra. Magnus stod på sig och med kofot och hammare rev vi ett hål på fasaden. Mycket riktigt rann det vatten ur ett hål i ett skyddsrör för el inuti väggen. Vi grävde fram röret i marken och punkterade det för att det inte skulle rinna in mer vatten i huset.

Med kofot och hammare öppnade vi upp väggen!

Titta vatten rinner från röret ner i hålet

Och varför är det tejpat? Vi öppnade upp och hittade ett hål.
Senare på gamla bilder såg vi även att röret i stort sätt varit av. Hmm.

Här rinner vattnet in i skyddsröret. Det var inte tätat och låg under markytan.

Men varför rann det vatten i ett skyddrör för el? Det ska det ju naturligtvis inte göra. Vi härrörde röret till det rör som leder in elservisen till huset, och kunde fortsätta felsökandet i andra änden av röret, vid elstolpen. Vid närmare titt kunde upptäckte vi att skyddröret låg kapat nere i backen ca 20 cm ner under marknivå, därifrån hade man satt på ett annat skyddsrör som var upplett på elstolpen. Däremellan fanns en bit på ca 7 cm som inte hade något skyddsrör alls. Mynningen på skyddsröret fungerade som en finurlig tratt som ledde in allt smält och regnvatten in i vårt hus.

Om det inte hade varit för det hål som fanns på skyddsröret inuti fasaden hade vattnet antagligen fortsatt till elskåpet och kortslutit strömmen. Då hade vi upptäckt läckan mycket tidigare. Nu tog det oss drygt två månader, extremt mycket ont i magen, ett golv och kanske några innerväggar.

Trots allt så är jag så lättad idag. Vi vet vad läckan beror på. Och vi kan GÖRA NÅGOT ÅT DET! Det känns så underbart att det nästan är löjligt. Jämfört med att inte veta vad det berodde på och att ständigt vara orolig för att lämna huset om det skulle läcka igen, är det här rena himmelriket. Det kommer blir bra igen. Det kommer bli BRA igen. DET KOMMER BLI BRA IGEN!!! För första gången sedan den 17 december kan jag säga det, och verkligen tro på det. Det kommer bli bra igen. Åhhh, vad skönt.

Lugnet kan återinfinna sig i Stora Lotshuset på Storholmen

Magnus! Du är verkligen vår hjälte. Vi vill slå ett slag för dig som kvalitetsanvarig, men också som person. Vi hade inte kunnat ha en bättre KA än du. Om du som läser den här bloggen vill ha den allra bäste kvalitetsansvarige till ditt bygge; välj Magnus. Du hittar hans kontaktuppgifter under rubriken "Vi rekommenderar".

Dagens tips!
Stirra er inte blinda på u-värden på fönsterrutor. Värmekameran visar var  kylan tränger in.

Vattenskada No 2

Hej mina vänner!

Mysteriet fortsätter. Vi har nu fått ytterligere en vattenskada som visar samma mönster som tidigare skada. Upptäcke skadan kl 04:45 i morse. Det kommer vatten från antingen vägg eller betongplatta.
Inget vatten som rinner på rören som vi kan se. Pumpgrop och reningsverk i full funktion, Inget vatten som ligger mot grund vad vi kan se på utsidan. Vi fortsätter ösa undan vatten för att minska skadorna.

/C

En riktigt skön helg

Vilken skön vinterhelg.

Det började redan i fredags då vi alla var hemma innan klockan fem på eftermiddagen. Christian hämtade mig med skoter på Mor Annas, eftersom jag hade storhandlat. När vi kom hem hade tjejerna dukat fram fredagsmys framför brasan som vi tände tillsammans. Där satt vi sedan och mös i en timme, innan vi gick till Laurins för att bli bjudna på middag.

I helgen har vi hunnit med att åka pulka med Kajsas klass, längdskidor på golfbanan och på isen, skridskor på isen, kört skoter, burit plankor och huggit ved. Jag har känt mig gladare än jag gjort på länge, och det har även noterats av resten av familjen. Kajsa sa till mig i lördags: "Mamma, du är glad idag va? Det märker jag." Det var en sak som utmärkte denna helgen från föregående sådär 100 helger. Vi struntade i allt vad husbygge, vattenläckor och ointresserade försäkringsbolag heter. Vi såg till att ha en riktigt skön och avslappnad helg. Oj, vad det det kändes bra. Det är lätt att glömma bort det ibland men vi bor ju på en av jordens mest underbara platser, vi har ju så fina barn, och vi gillar att göra saker tillsammans. Det här ska vi fortsätta med.

Nu är det vardag och då måste vi ju ta tag i det där tråkiga igen. Men nu har vi ju kraft till det. Vi har kontaktat en oberoende besiktningsman som ska göra en bedömning av vad vattenläckan beror på. Innan dess måste alla parter godkänna att följa det som den oberoende besiktningsmannen kommer fram till. Och parterna: det är vi, vårt försäkringsbolag, Byggfirman, byggfirmans försäkringsbolag. Kanske att vi behöver blanda in en duktig advokat också. Så att allt går rätt till.

Vill även passa på att rekommendera Storholmen Ice Bar. Den är byggd nu och håller öppet lite nu och då. Kolla in på storholmen.nu för att veta mer.

Äntligen vinter

Så kom den till slut, den efterlängtade vintern. Förra söndagen kunde vi sitta från fönstret och se hur isen sakta försökte breda ut sig i ett tunt lager. I veckan gick vi från öppet vatten till ränna och fast is. Idag låg det 6 cm is och ett decimeter tjockt pudertäcke. Under två dagar kunde vi både gå och åka båt men nu är det spark eller svävare som gäller.

Sakta lägger sig en hinna över vattnet

Bjurvens laddar för en av de sista turerna innan isen kommer.

Kapten Amanda har full koll. (erbjuder även kurser för italienska snedseglare)

Trängt i rännan. (Skolbåten till vänster)

Mr Hagberg kör ankomskommitté på Mor Annas samtidigt som han
dirigerar bomavtagning så vi skall få plats med fler båtar.

Vinterskrud. Nu ser man att vår vita husfärg inte var så vit.

Huset från havet

Första skidspåren lägger sig på vattnet.

Det var 24 grader kallt i natt, huvva!.  Men i huset är det varmt och gott. Bergvärme känns som rätt beslut, vår Nibe 1145 pumpar upp värme från berggrunden, FTX systemet fördelar och återvinner värmen från den och de tre kaminerna. Vi har en stabil värme på 22 grader på nedervåningen och allmänytrymmen och 15 i sovrummen. Peppar peppar ta i trä, det är så skönt när något funkar......

Vattnet frös i veckan. Tur att Lillian som är vår enda riktiga permanenta vintergranne i byn var hemma och kunde ge oss några dunkar. Vi lyckades på några timmar få igång det med en fläkt. Nu har vi isolerat upp ledningarna så det håller till våren. Då vi får bygga en bättre vattenlåda som håller några år.

En stor triumf från helgens insats är att vi nu fått igång telefon och bredband. Vi har efter två års frånvaro nu äntligen ett sånt där hederligt abonnemang med koppartråd som man kan ringa utan att bli avbruten hela tiden. Prova gärna och ringa oss 08-7652026 (vårt gamla nummer). Och bredbandet på köpet levererar över 6,5 Mbit vilket är mycket för att vara på Storholmen. Som allt vi rör vid så kommer inget av sig självt. Två månaders brottningsmatch krävdes innan Telia, Tele2, Skanova och andra parter involverade kunde koppla om från en stolpe till en annan 200m längre bort. Vi är inte bittra....bara glada  Så nu höjer vi glasen för Pelle Kedland som hjälpt oss med inkopplingen.

Transporter är ett annat kapitel. Nu har vi fått i ordning 3 sparkar, 2 cyklar, 4 pulkor, 4 kastlinor, 1 ispik, 8 par isdubbar, 2 överlevnadsvästar. Kvar att fixa är skotern som har visat livstecken men påstår sig vilja ha ett nytt batteri. Det är en frihetskänsla att vara fastlandsbo några månader om året.

/C

Vattenskadan

Vedspisen, en glädjepunkt som ger värme och ögonvila på en nedervåning som annars ger mest frustration.

Veckan innan jul hade vi ju en vattenskada i vårt nya hus. När vi under dagen flyttade in i huset upptäckte vi vatten som trängde upp i några kvisthål i golvet. På ovansidan var golvet torrt, men strax började det sippra ur fler kvisthål och fogar. Vi ringde direkt till Budova som lovade att skicka sin rörläggare direkt på söndag morgon. Vi ringde även till en av våra superhjältar; Svenne Larsson som drog slutsatsen att det var från köket som läckan borde komma från. Vi stängde av vattnet till köket, och efter någon timme slutade det att sippra upp vatten.

Morgonen därpå kom Budovas rörläggare Januzs. Han höll på i ett par timmar och när han var klar bad han om skjuts tillbaka till Lidingö. Han hittade inget fel, sa han. Vi frågade om vi inte skulle stänga av vattnet till köket, men det tyckte han inte alls. "Det kommer inte läcka mer vatten", "det finns ingen läcka".

Nu har det gått över en månad och det har inte läckt något mer vatten, trots att vi har haft vattnet på hela sen dess.

Vårt byggbolag Budova ser enda möjligheten att det är, våra barn eller någon avundsjuk och bitter granne som har hällt ut flera hundra liter vatten ner i golvet. Varför och hur denne någon skulle ha lyckats med bedriften kräver ganska sjuka tankebanor för att hitta en förklaring till.

Amanda och Kajsa har tagit hårt åt sig av anklagelserna. Vi såg anklagelserna mot dem som ett dåligt skämt från början, och var dumma nog att berätta om dem för barnen. De blev bekymrade och oroliga. Kan de ha gjort något utan att komma ihåg det? Men Älsklingar, hur skulle det ha gått till. Ni har INGENTING med det här att göra. Här om dagen spillde de ut lite vatten från tandborstmuggen och var förtvivlade att vi nu var tvungna att riva hela övervåningen.

Budovas försäkringsbolag Trygg Hansa avsäger sig allt ansvar. Istället meddelar man i ett mycket kortfattat brev att om de inte har något att tillföra och det är upp till oss att bevisa och berätta vad orsaken är.

Nu har ärendet lämnats över till vårt nya försäkringsbolag Länsförsäkringar. Vi valde Länsförsäkringar för att de verkar seriösa och ärliga. Nu hoppas vi på att vi denna gång har gjort ett bra val av försäkringsbolag. Tyvärr ansåg Länsförsäkringar att det var ett reklamation av byggnationen varför de inte kan ta i ärendet. Detta då de vid första samtal menat att vi inte skulle oroa sig och att de fanns på vår sida och skulle säkerställa att vi inte fick ta denna smällen själva om mot förmodan inte byggbolaget och deras försäkringsbolag skulle ta ärendet.

Episod 3 fortsätter........

Hur det ser ut i huset just nu? Jo, tack. Vi har nästan vant oss vid vårt ruffa betonggolv. Det jobbigaste är att vi får hål på strumporna stup i kvarten och att allt vi råkar tappa i golvet går sönder. Det har gått åtskilliga glas, tallrikar och skålar. Och i fredags handlade jag ett nytt storpack strumpor.

Vitt vinterlandskap

Nu är det sådär gnistrande vackert och vitt som vi drömt om och längtat efter. Huset lyser vitt i solskenet. Ett vitt hus kan bli lite kallt i en vit omgivning så vi låter utebelysning och alla lampor inomhus stå på. Då blir det istället varmt och välkomnande. Javisst, det drar en del el. Men det är det värt. Vi köper ju dessutom elen från Fortum, och då blir det inte så dyrt. ;)

I morse sa Amanda: -"Mamma. Jag har vant mig vid golvet nu. Det känns nästan helt normalt." Och sådär känner vi nog allihop. Förutom att vi förbrukar strumpor i parti och minut ser vi inte längre betonggolven. Vi njuter istället av att få ha huset för oss själva. Det är så skönt att inte ha hantverkare omkring sig hela tiden.

Och vi eldar för fullt i alla spisar. Favoriten är fortfarande kakelugnen som är varm och skön ett halvt dygn efter vi slutat elda. Men kaminen på övervåningen är en ny favvo. Det är så mysigt att tända den på kvällen när man är lite trött och frusen. Den strålar värme och lyser upp i hela rummet. Lite svårt är det förstås att koncentrera sig på det man ser på TV. Det är lätt att blicken dras till brasan istället.

Lansdcaping i lervälling.

Superjörgen gjorde så ett nytt bejublat framträdande hos oss. På en skön blandning av lervälling, frost, stenar och mörker gjorde han några dansanta moves med sin grävskopa och vipps hade vi en trädgård som trots sin leriga yta hade fått en form som börjar likna en trädgård, och den kommer bli fantastiskt. Jörgen visade även upp en ny skön förmåga "kast med sten med liten grävskopa". Bra teknik när man skall bygga stenmur. Vi länsade tomten på storsten och fick ihop en 25m lång och i mitt tycke underbar mur.

Landscaping är en av mina gamla passioner och nu har det äntligen dragit igång. Några kanske har konsulterat mig när jag och några vänner körde Lanscaping HB i Uppsala. Så back to basic.

Vi hittade en bergsrygg som går från gamla husets trappa till utedasset. Det kommer vara en av grundlinjerna i trädgården.  Ovanför den kommer det bli odlingar, bärbuskar och kanske en fjärilsbuske Buddleja davidii så vi får lite liv och befrukning i trädgården.

Ovanför den står det gamla huset som vi börjar få allt roligare planer för. Både vad gäller rivningen som kommer bli något i hästväg med mycket släggor, motorsågar, eldtunnor och en och annan pilsner. Och framförallt vad vi ska göra med ytan -  multisportplan, pool, eller kanske styckning så att någon mer kan få njuta av Storholmen.

Under bergslinjen blir det gräsmatta, vi frilägger de olika klipporna som sticker fram och låter sedan mattan gå hela vägen ner till trädecket som skall få gå runt kjolen av huset.

På kortsidan mod Boman (utanför köket) blir det lång smal fotbollsplan som avslutas med en liten oas ovanför den permanenta julgranen (för de som inte visste det är Kajsa en av världens främsta fotbollsspelare). I oasen blir det maskerad studsmatta med havsutsikt.

På sjösidan av huset har vi lyckats jämna till så bra så det blir en naturlig övergång mellan trädäck stenläggning till blåbärsbuskar och lingonris.

Och i den nya stenmuren så blir det kanske ett överflöd av lavendel med vissa partier av smultron som slingrar sig upp till de lågväxande syrenbuskarna som skall ge lite insynsskydd från vägen.

Nåväl. man måste drömma lite för att inte fastna i vattenskadeträsket. I morgon kommer vårt byggbolags försäkringsbolags fuktexpert då får vi se vad som händer.

PS. Håll i hatten nu blåser det upp till storm igen och vattnet har inte stått så högt sen Gudrun slet sönder bryggorna, det går vågor ovanpå bryggan nu!

/C

Golvet åkte ut

Så här såg det ut den 15 dec - Innan det började bubbla ur kvistarna

Full fart på att riva det skadade golvet som börjat "växa"

Ett mätvärde som vi inte önskar någon. 72,8% fukt i golvet.  

Jaha. Då står vi här igen. Vi har visst skrivit det förr, och vi gör det en gång till: Ett steg fram och två tillbaka. Nu har vi inget golv på nedervåningen längre. Men heller inget vatten som läcker. Det är väl bra?

Sedan vi skrev det förra inlägget har vi firat både jul och nyår. Budova ringde klockan 13 dagen före julafton och berättade att "om en timme kommer vi och river upp golvet". Christian och jag satt i bilen på väg för att köpa julklappar till barnen. Ulf och Bitte var hemma på Storholmen med tjejerna och Anna Laurin erbjöd sig att hämta snickarna på Mor Annas och köra dem hem till oss. Vi skyndade in i affären, köpte två fantastiska julklappar och var hemma igen inom en timme. Christian åkte hem till snickarna medan jag åkte och handlade julmaten. Under tiden kom Caroline, Hugo, Fabian, Måns och Lovisa till Storholmen för att fira jul. När jag kom hem från mataffären körde Fredrik Laurin mig och alla matkassar hem till vår brygga och jag steg in i ett hus full av febril aktivitet. Jag tog med mig alla våra gäster hem till familjen Laurin där vi rimmade och gjorde marsipanfigurer i väntan på att det skulle bli lite lugnare hemma.

Nåväl, vi firade en fantastiskt fin jul trots uppbrutet golv, flyttkartonger, kaos och dåliga förberedelser. Tack fina familjen Ekström och Åberg för att ni var så positiva och stöttande. Det är så skönt att ha er omkring oss. Det tycker vi hela familjen.

Att komma ut i naturen är läkande för själen, Åbergs & Ekströms.

Tre dagar innan nyårsafton var det dags igen. Då kom Budova tillbaka och rev ut resten av golvet. Trappan hade flyttat sig av krafterna från det bågnade golvet och det hade växt mögel under nästan alla plankorna. Fukten låg tät under plastfilmen och det hade spridit sig över hela nedervåningen. Budova tyckte inte att vi skulle riva ut golvet i Whiskeyrummet, så det lät vi ligga. Och till skafferiet verkar inte fukten ha nått fram.

Vi ställde in nyårfesten. Det var tråkigt. Vi hade sett fram emot att träffa hela midsommar/nyårsgänget igen. Det har varit ett långt uppehåll sedan vi startade vår renovering för två år sedan. Nåja, vi hade ju familjen Idering. Vi gav dem alla möjligheter att fira med några roligare personer, men de valde att fira med oss. Underbara fina familjen Idering. Johan och Christian lagade en fantastisk trerätters middag: Gåslever och Champagne till förrätt. Helstekt oxfile med hasselbackspotatis och finvin till huvudrätt och Creme Brulée till efterrätt. Mums. Vilka män vi har. Och Lisa, Johan, Kalle och Pelle. Ni har än en gång förgyllt våra liv.

Champagnen förresten. Den kom med bud från Familjen Gustafson i Herrljunga. Anna Laurin var budbärare. Tack Frippe och Annsofie med barn. Ni är verkligen fina vänner.

Det känns skönt att 2011 är slut och att vi nu hälsar 2012 välkommen. Vårt motto för detta året har vi satt till "Harmoni". Nu ska vi bara fixa golvet igen och börja göra som Amanda och Kajsa är på oss om: Chile. Chilla och Chilla. Och ha kul och göra roliga saker tillsammans emd familj och vänner. För det har vi längtat sålänge efter