Vi borde naturligtvis ha insett detta redan på byggsamrådet i december när vår KA tog upp frågan. Vaxholms kommun var av naturliga skäl inte så sugna på att justera bygglovet just då pga risken att inte bli klara i tid till kommunbytet. De ville därför avvakta utsättningen. Jag och Christian var så fulla av frågetecken vid denna tidpunkt att just denna fråga inte stack ut nämnvärt.
När vi startade grävandet började vi förstå att de inritade höjderna inte stämde. Vid utsättningen av huset blev det helt uppenbart. Nu måste vi alltså justera bygglovet. Och det hos Lidingö kommun som vi inte haft någon som helst relation till. Jag satt hemma och grät igårkväll medan Christian, som var i Skottland, ringde runt till alla våra fina grannar och bad om deras ok. Nu har jag pratat med kommunen och det verkar som om det kommer ordna sig.
Det känns extra bra vid sådana här tillfällen att vi har världen finaste grannar. Deras stöd betyder så mycket. Jag vill verkligen inte bo någon annanstans på jorden.